emmabayne

Welcome to my site

Archive for personal observations (English and/or Swedish)

Lussebullar och aritmetik – vad är det som händer?

lussebullar_001

Så här efter julhelgen tänkte jag att jag skulle köpa de sista lussebullarna i den lokala butiken.

Ända sedan Lucia har de haft lussebullar till försäljning – 3 bullar för 15 kronor. (Alltså, varje bulle kostar 5 kronor.)

När jag kom in i butiken denna dag såg jag att det bara fanns 5 bullar kvar. Lika bra att köpa allihopa.

När jag kom till kassan frågade kassabiträdet hur många bullar det var i påsen.

“Det fanns bara 5 stycken lussebullar kvar” sa jag och tillade “men eftersom tre bullar kostar femton kronor så måste varje bulle kosta fem kronor, så då blir det väl tjugofem kronor för alla fem bullar”.

(5 kronor per bulle, ger 5 kronor x 5 bullar = 25 kronor.)

Jag log snällt för att understryka min pedagogiska välvilja.

Kassabiträdet tittade på mig med lika delar förvirring och ovilja.

“Men jag kan inte räkna. Så kan du inte bara köpa tre bullar så blir det jämnt” bad hon med trött röst.

Herrens år 2013. Ett svenskt kassabiträde som inte kan räkna och som till yttermera visso inte ens kan förstå kundens egna pedagogiska, matematiska genomgång.

Vad är det som händer?

Så jag gick till bullkorgen och la tillbaka två lussebullar så det skulle bli jämnt.

I efterhand tänkte jag att kassabiträdet kanske sa som hon gjorde för att hon ville att jag skulle låta några bullar ligga kvar åt henne så hon kunde äta upp dem, men icke. När jag kom tillbaka efter några dagar låg bullarna kvar i korgen.

Kanske ska vi lägga lite särskrivningsofog till denna matematiska oförmåga och konstatera att det saknades mattekunskaper hos butikens kassa biträde.

No proper tea in Brussels

Just back from a week in Brussels, I can finally imbibe what I have been missing for a full seven days – a cup of  tea.

Bussels may be a great tourist city in many ways, but it does fail on one count: they cannot supply you with a proper cuppa.

Firstly, the hotels seem to lack water kettles. Even hotels in Germany (for example Berlin) have water kettles, so I sort of assumed that Belgian hotels would have them.

Secondly, the coffee houses scattered around Brussels (won’t name any in particular, I tried most of them) make strange concoctions that are a far cry from anything I would have called tea. Being used to both the English strong brew and the Swedish not so strong brew has given me a spectrum of teas to compare with. The cups served in Brussels simply did not fit into this spectrum at all, anywhere. Way off the chart, you could say. For example, Earl Gray tasted like a muddy mixture of something, anything, except tea. And they didn’t even serve English Breakfast anywhere, as far as I could tell.

At least I have learned that I would, and could, survive one week without proper tea if I had to. But next time I think I will bring my own kettle and mug. Just to be on the safe side.